Overklig känsla

Jag är mamma. Så mycket har jag förstått. Jag har också förstått att hur mycket man än försöker förbereda sig innan ens bebis kommer så är man inte beredd på det som händer med en själv när ens bebis kommit. 

Så mycket känslor man får för sitt barn. Jag kan inte ens förklara hur mycket jag älskar detta barn för det går inte att sätta ord på. 

Just nu ligger hon på min axel och snusar så sött. Hon är lite mitt emellan sömn och vaken. Hon ger mig små leenden då och då och ibland gnälls de till lite när nappen är för långt bort. 

Tre månader har hon funnits. Helt ofattbart vad tiden går fort. Och hon växer så det knakar. Med alla kläder vi fått så ser vi till att använda allt så mycket vi kan innan det är dags för nya storlekar. 

Mikaela har fått så fina påskpresenten av kusiner och mormor o morfar men av sina egna föräldrar blev de i år en massa kärlek. Men så småningom när vi kan börja gömma ägg och visa Mikaela en del av vår barndom så blir det nog mer än kärlek i äggen 😉

I september ska vi ut och resa med lilla familjen. Mikaela är 8 månader när vi åker men om de är nån som läser som har några tips vad vi bör tänka på så välkomnas era erfarenheter med öppna armar!

Nu ska jag försöka lägga ifrån mig min bebis och ta mig upp för att äta lite frukost! Ha en fin påskdag! 

Vårkänslor

Solen skiner allt mer och mer. Det är bra för D-vitaminintaget. Idag har jag ännu inte gett mig ut på min dagliga runda. Min bebis här hemma har haft lite andra tankar idag när det gäller mat och sömn. Men vad gör det? Jag har ju ingen tid att passa idag ändå. Plus att det gör ju ingenting att jag lägger mig på soffan och kollar på tv.

Om en stund kommer min lilla prinsessa vakna igen och vill såklart äta. Efter det så klär vi på oss och tar oss en promenad för att uträtta några ärenden. Det får bli dagens promenad. Sen ikväll blir det träning här hemma ikväll 😊. 

Imorgon blir de äventyr för damerna här hemma när vi ska besöka jobbet en stund på eftermiddagen. Hoppas hon är på humör för det 😉. 

Ha en fin dag och kväll! 

Att få ordning på saker och ting

Oj, vad det händer grejer här hemma. Det finns ett par timmar på förmiddagarna som Mikaela sover middag i 3-4 timmar. Då brukar jag också passa på att sova! (okej, där ljög jag) jag kan inte sova på dagarna, det är som att min kropp är programmerad att orka hela dagarna tills jag slocknar tidigt på kvällen istället. Fast ibland om natten varit jobbig med många vakna timmar så vilar jag i soffan framför tv.n.  Men annars så brukar de där timmarna vara tid för mig att pyssla här hemma.

Allt från disk, städning, röjning, sitta i pysselhörnan, baka, laga mat osv. ja ni förstår...
Men de senaste dagarna har jag haft ett projekt i Mikaelas rum på en vägg som jag hade lämnat tom. Är väldigt nöjd med resultatet.

Under uppbyggnad. 

Färdigt!

__________________

I helgen har vi installerat ett badkar! Det var väldigt välkommet in i detta hem.  Och idag så prövade jag och Mikaela att bada i det. Succé! Min dotter verkar älska vatten lika mycket som mig. 

I övrigt så blir veckans nästa projekt att få ordning i hallen med den nya röda träbänken som kom levererad igår. 

Dagarna rullar på.

Helt plötligt stannar jag upp och kommer på vilken tur jag har som lever just det här livet.
Jag kan fortfarande inte förstå vilken tur jag har som får ha en liten Mikaela i mitt liv. Jag blir så varm inombords när jag tänka på vad hon gör med mitt hjärta.

När hon gråter hugger det till i mitt hjärta och jag vill genast torka hennes tårar. Ibland måste hon få skrika lite eftersom båda händerna behövs när ersättning ska värmas och blandas. Den stressen ska ni veta är inte rolig alls. Men samtidigt när jag nån minut senare tar henne i min famn och hon gör det där välbekanta ljudet av nöjdhet, ja då smälter jag.

Jag får inte nog av att lukta på hennes huvud. Jag älskar att snusa in min näsa i hennes nacke. Det är ju så gosigt så jag vet inte vad!

Men så finns ju den där maktlösheten, när jag inte alls förstår hennes tårar och jag spekulerar hej vilt med sambon; är det gaser? växtvärk? övertrött? uttråkad? sällskapssjuk?

Men att då ibland kunna linda in henne i en gosig filt och hålla henne nära. JAG BLIR TOKIG vad gosigt det är.

Jag har också lärt mig att hon verkligen är en bland av mig och sin far. Så många likheter med oss att man inte alls behöver vara orolig. Min dotter *tack och lov* älskar vatten. Precis som mig. I duschen vill hon gärna stanna. Läääänge. Och sen att hon sover på precis samma sätt som sin pappa, de gör mig inte alls förvånad. Haha.

Det där fjuniga håret är bland de mjukaste jag någonsin känt. 

De där tårna vill man ju bara äta upp. ;) 

Fast grepp runt mammas sjal. (den extraknäcker lite då och då som snuttefilt, misstänker att den kommer förbli de också). 

När ens liv vänds upp och ner och bak och fram

Idag har de varit en sån där dag, ni vet som man vill bara ska gå över snabbt. 

Vår lilla kämpe Mikaela ville inte alls sova inatt. 4.00 imorse gav hon upp och somnade till sist efter flera timmars gråt, ilsken, arg och hungrig. Men de är klart, att vara täppt i näsan och försöka äta är inte lätt när man är bebis. Och samtidigt ha lite gas i magen gör ju också att man blir lite lätt förbannad. Stackars liten. 

Men tack och lov fick hon i sig ordentligt med ersättning till slut när nästäppan var lite bättre. Så vi kan i alla fall konstatera att vi varit väldigt trötta idag. 

Något man glömmer som mamma efter lite sömn och prio 1 ligger på att se till att sitt barn har de bra är att äta själv! Efter alla morgonbestyr och jag stod redo med vagn, barn och hund fick de blir yoghurt i farten. Sen direkt hem för vila. Sen äta och ännu mera vila. 

Ikväll testade vi att bada innan läggdags för de blir Mikaela väldigt trött av. Så nu ligger hon här och snarkar så sött. Hoppas de håller i sig ett par timmar innan de är dags för mat! 

Så god natt på er!

Avlastning/Vila

Oj. Vilken härlig lördag jag hade igår. Man tror inte att ett barn ska vända upp och ner på ens liv så som det gör. Självklart till de positiva, men det finns en baksida som jag i alla fall inte var beredd på. Det här med att ens barns sov och vara vaken tid inte alls är anpassad utifrån ens egen tid. haha

Nej,  här styrs man helt utifrån Mikaelas klocka. Och den är ju ställd utifrån helt andra premisser. ;)

Men igår hade vi besök av Mikaelas mormor och morfar, samt Mikaelas morbror(min lillebror)och hans flickvän.

Här snackar vi första matare/bärare/vaggare/kock/diskare/hundutgångare/sällskap/samtalare på HÖG nivå.  TACK TACK TACK för er hjälp och stöttning med Mikaela och för att jag och Tomas fick en chans att andas och njuta av att se Mikaela få så mycket kärlek från vår älskade familj!
Tänk, vad mycket fina människor jag har omkring mig som Mikaela kommer få växa upp och lära känna. Jag ser så fram emot att få berätta om er alla och även att få se kusiner till Mikaela lära henne om både smått och stort!

Sen våra vänner som vi delar mycket av vår vardag med, det betyder också mycket att veta att vi har ett stort "safetynet" när vi behöver någon att gråta ut hos eller skratta med!

Nu ska jag återgå till att ligga på soffan och mysa med min lilla familj. Och kanske dofta lite på dessa små söta fötter. ;) Ha en fin söndag!

Amningsångest

Ja, de här med att amma är fasiken inte de lättaste jag varit med om i alla fall. Mikaela är ju förstås grym och ja hon hittade ju bröstet väldigt snabbt och kom igång med sugandet i en väldig fart.
de första två veckorna ammade jag på i en väldigt fart, Mikalea fick mjölk när hon bad om det (ja, skrek eller visade med sin tunga/mun eller  sitt "fågelpickande" mot bröstet)

På frågan om hur amningen fungerar så svarade jag såklart att det gick alldeles utmärkt (för de kändes som det gick alldeles utmärkt) Men så hade vi ju det där med Mikaelas vakenperioder och skrikande. Hon var hungrig. Och mjölken var slut. :(

Där rasade min värld lite granna. Jag satt här i soffan och grät för att jag helt enkelt kände mig värdelös och för att jag inte räckte till. Men såklart att hon skrek stackars barn hon ville ju ha mat, och hur mycket hon än sög på bröstet så kom de ju ingen mjölk och det fattade ju inte jag, det kändes ju som de kom mjölk.

Men i alla fall. Modersmjölkersättning inhandlad och testad några gånger. succé. inte längre samma intensiva skrikstunder som innan. Visst har hon stunder då hon skriker och inte vill lämna våra famnar. Men då  handlar de väl mest om trygghet och närhet eller lite raphjälp. Så då är de bara att vika sig för hennes behov och vandra omkring eller gunga/vagga både sig själv och Mikaela.

Hur som helst. Jag försöker att inte stressa upp mig för det faktum att min mjölk just nu inte är tillräcklig. Det bara är så. Jag kan inte göra mer än vad jag gör. Mikaela tar allt hon kan, sen försöker jag pumpa däremellan för att lura kroppen att börja producera mer. Den mjölken jag pumpar får hon ju givetvis i sig innan vi ger ersättning. Det viktigaste är att Mikaela blir mätt och växer som hon ska.